Jag vill inte

Jag har så svårt vissa dagar att förstå att min ÄLSKADE pappa ej är här hos mig/oss längre.

Självklart så blir det så nu när vi så intensivt jobbar på olika sätt med vårt Semesterrace som ju faktiskt firar jubileum "30:e racet "blir det nu vecka 28 & jag har varit med på alla .

Det finns så mycket känslor som jag ibland vill skrika ut och ibland sitter jag med ett foto ifamnen & tårarna rinner,vet ej om någon märker hur jobbigt det är vid olika tillfällen ,barnen är i skolan min Älskade make jobbar .Fast oftast kommer det när jag är ensam hemma eller är ute med hunden på promenad,då går jag snabbt in i skogen .
Jag vet att man får visa känslor men det är mycket lättare att visa den dåliga sidan dvs.sura ,tjatiga,ENVISA mm för det finns fler.Men även många goda också.

Det är så mycket som skulle löst sig utan massa tjafs som det tyvärr är vid tillfälle,det är för mycket kvinnor & starka viljor ,Vi löser detta även iår jag skriver vi för jag har varit med på mitt håll i många år,som sagt 1981 kom sporten till oss i Sverige & dom sista åren har uppgifterna växlat .Var bollplank vid flera tillfällen åt pappa under åren & är det nu också och trivs bra med det.Det är många års erfarenheter inom gruppen så det känns bekant på många sätt,sedan är jag ju ändå glad att klubben går framåt.Vet ju lite hur pappa försökte att planerat för olika uppgifter som tillhör.

Synd att han ej fick se TÄVLINGSGENERAL i vårt program 2009 men jag & många flera blev varma i hjärtat när vi såg det.

Han var ju ej bara en pappa utan vid tillfälle sa jag att det var skillnad på mig och min syster i sorgen ,jag var tvungen att dela min sorg med så många inom sporten men det stärkte mig mer än sårade.

Jag vet att pappa visste jag älskade honom,för sista veckan sa han puss till mig varje dag.

Vid vissa andra tillfällen och olika samtal jag haft med min make har han sagt jag ska vara glad att mina föräldrar lever (innan 02/09) nu vet jag hur han menade. Även att jag var med när svärmor lämnade oss 2001 & det var jätte jobbigt då,så var det ju faktiskt inte min mamma men nog nära ändå.

Jag tror nog ej på ett liv efter döden ,men är ändå helt säker på att det finns folkrace även i deN andliga världen annars så finns det ABSOLUT DET NU .