Blandade känslor

Vad det ibland är svårt att sätta fingret på hur o vad man känner inför vissa saker som händer runt omkring oss inom alla områden, har haft ett samtal som var så jäkla jobbigt o inte vet jag om jag gjorde rätt heller ??? men känns ändå skönt att få spy av sig lite .

Och innan det hade jag 1 samtal med mycket skratt o prat , återstår att se framöver utvecklingen på det ( har hunnit kissa hunden också )


Igår var jag ju på fika hos Sandra var så kul att se lilla magen så tyvärr klappade jag ju på den innan jag visste om det var ok med/för henne o visst hann vi tjata mycket om flera saker& självklart folkrace blev det ju lite utav också  vi vädrade lite tankar med varandra men på lagom nivå enl mig .

Och visst känns det konstigt att hon inte ska vara delaktig som hon varit 2009,2010 på just Semesterracet där ju helt plötsligt LILLA JAG SKA VARA MED I LEDNINGEN( tack Sandra för du peppade mig slutet 2009 o tanken din slav  inför 2010 ) menar där uppe i toppen , som jag nämnt innan så har ju denna folkrace varit i mitt liv ända sedan den kom 1981 så visst har jag deltagit på massa olika positioner kan bli lå¨ng lista .Men inte just i tävlingsledningen har jag haft uppgifter innan förutom bollplank åt pappa under åren  och Uffe .Tävlingsledningen har växlat på lite olika sätt o sammansättningen också vem som tillhör och inte tillhör under åren.Självklart lever inte alla i 100 år eller väljer att göra annat  men var inte så jag menade,utan vilken  position man är i och vilka namn är på pappret ??


Jag undrar hur pappa tror jag ska hantera detta med att ev behöva släppa något annat som jag haft i uppdrag & givetvis  vem ska brinna för våra funktionärer ?????

Får ta upp det med "ledningen "  just nu känner jag mig så TAGGAD INFÖR DETTA !!!!!
men är väl medveten att det inte kommer vara en  dans på rosor varje tillfälle vi träffas  och vissa saker kanske måste lösas snart .
Men tror väl vi flyttar in senast v 27 och finns där för det som behövs eller hoppas ju att det blir så ialaf 

Men annars så tycker jag livet rullar på i den fart den brukar med skola för barnen o fotboll,gymnastik & handboll och då mitt jobb som fyller dagarna .


Har börjat att fundera lite på olika händelser som berör oss på olika sätt, rollen som tjej eller att vara  förälder tex är inte alltid så lätt & då är det väl tur att det finns livlina som ställer upp utan massa tjat o krav på svar på varför gjorde du så här.

Jag har vid tillfälle känt mig som beskrivningen i minnestexten när pappa gått bort  DEN VAR SÅ HÄR

KURT HADE ALLTID EN MINUT ÖVER, EN HJÄLPANDE HAND NÄR DET BEHÖVDES, 
TILL ALLA SOM BEHÖVDE HONOM.
DET VAR ALDRIG VÄNTA TILL IMORGON, TIDEN FANNS ALLTID NÄR DEN BEHÖVDES


ja så var det faktiskt ,även om han ibland såg så bitter o sur ut så fanns tiden att lyssna in o hantera situationen .


Har så svårt att förstå att han inte är här hos oss längre, trots att det snart blir 2 år sedan han lämnade denna jord .


Såg på annan blogg att han visst "visat sig/ gjort sig hörd " och då skickat inspiration eller vad man ska kalla det tror faktiskt vi är många som hör hans tankar /planer , funderingar ibland och visst kan han visa oss vägen fortfarande även att saker förändras 


Nu pratar ju jag om vardagen att visst försöker man finnas till för den/dom som behöver, och att man finns där ovilkorslöst ,som en medmänniska vara så som vi önskar andra är om vi skulle behöva just den personen.


Undra också när den dagen kommer då det absolut inte görs något alls under hela dagen, utan den rullar på.