Måste man ha begravning

Jag är inte ledsen eller upprörd över något , utan har under några dagar funderat lite på just sorgen som slår till ibland totalt oväntat eller faktiskt väntat.

Som jag nämnt tidigare så lyssnar jag inte så värst på radion , eller gillar Uffes musik !! men faktiskt så har en låt av Peter Le Marc` (stavning ???) titel har jag ingen aning om,  men den har fastnat i hjärnan på mig . Den börjar med nästan orgelmusik eller väldigt dovt 
Det snöade på min begravning 
sedan beskrivs det i sången känslor mm och vem som läser böner o prästen talar om "mig" trots att han inte känt mig personligen.


Ja inte var det så himla lätt att då februari 2009 berätta för prästen vem min/vår älskade pappa var o personlighet , intressen , vilken far han varit för mig , ja den  var väl den enklaste frågan av alla.Som tur var så hade ju prästen faktiskt koll på vem denna älskade person var och i vilka sammanhang han rörde sig 

Vår älskade dotter här hemma har sina funderingar på just början på låten  jag nämnde innan  hur kan han veta att det snöar ??? o även om det är synd om morfar nu ?? jag försöker ju på vuxet sätt tala om att det inte är synd om honom nu, Jag var ju där 2 sista dygnen nästan , men då det började bli som tokigast bland smärtorna för honom så var han på bästa stället o yrade och styrde omkring japp
 Semesterracet , folkrace, funktionärerna    han var vid gnagaredalen o planerade , så nej morfar/pappa vår vän  är inte ledsen och han har inte ont.för det livet som var för honom den sista tiden 2 v -  3 v  innan han lämnade oss ,
Var inte värdigt en person som honom 


Vi var ju där vid sista andetaget , fick god tid på oss att ta hej då . Dagarna gick ju trots det fortfarande ofattbara han inte finns här.

 Tiden gick med väldigt varierade känslor .


Men då till dagen han skulle begravas , då i min värld då allt skulle allt bli som sämst igen .
Jag såg faktiskt några av hans nära vänner i kyrkan trots att jag försökte blunda för varför vi var där.
På kaffet efter så talades det om hur fint det var i kyrkan o hur prästen talat om honom .Där var även en blandad skara som han berört under sin tid unga som lite äldre

Även kvällen efter på vår årsfest så nämndes det att det var en "trevlig begravning , väldigt fin och lagom " de låtarna som spelades kommer alltid ha just denna innebörden likaså vår Nationalsång & den underbara sången som som Marlene framförde på öppningen av Semesterracet 2009


Nu är även annonsen ute på vår kamrat på jobbet som ju plötsligt livet tog slut  för alldeles för tidigt , någon skulle väl gå på begravningen från jobbet , de tyckte det hörde till( nej jag ska inte med )

På något dravel program utav någon serie hade dom just begravning och alla var så otroligt ledsna , jag vet att det är väldigt många som tycker precis tvärtom , man måste få ta adjö o säga det där sista vid kistan eller när man då vid dessa jordbegravningar med ned sänkningen o man slänger ner blomman .

Hur förklarar man döden /sorgen när man inte vill acceptera det faktumet att det är så att personen finns inte mer eller hur ska man leva med den på bästa sättet

Jag har inte varit vid graven sista tiden, har vid  sista tillfällen då jag åkt själv tagit andra hållet när jag ska mot vår klubb .
Jag vet att jag inte behöver ha ångest över att inte varit på graven , min älskade pappa visste precis vad jag kände inom detta ämne.

Under detta dravel på tv o just denna låt som jag spelat/lyssnat på i bilen , så tycker jag att mina känslor var tvungna att blotta sig dubbelt så mycket genom just denna dag som så många behöver för det sista 
Men för mig var det starten på mitt känslo kaos som inte saktat ner det minsta alls , utan vid tillfällen så snurrar den så jag tror jag blir idiot 
tänk om jag bara kunde få skrika rakt  ut , jo då jag gör det ibland 


Jag fattar att den är konstiga ord för många av er , men min blogg o mina tankar 




Även om jag nu är i god form så känns det som saknaden smyger sig på

Du fattas mig o den sporten du brann för